Jag fegade ur

...och inser att det kanske gör att allt sk-ter sig.
Så när jag låg där och skulle natta en mycket entusiastisk Irma så tänkte jag att, jamen räcker det inte med att hon ska lära sig sova i eget rum utan ding-ding? Måste hon nödvändigtvis somna själv också? Och så låg jag kvar tills hon sov. Och jag sov också för den delen.

Jag fattar att det försvårar det här med att hon inte ska vakna på natten, för jag vet ju att om hon somnar med mig så vill hon somna om med mig. Men jag var inte redo.

Men ding-ding på natten är det slut med. Så det så. Och hon ligger i sin egen säng. Vi tar två steg av tre idag.

Kommentarer
Postat av: Livet runt 30...5

För att det ska funka måste man vara tryggt övertygad själv. Är man inte det ska man inte gå emot sin känsla - det känner både du och Irma. Och vi gjorde precis som du, små steg i taget och när vi slutligen vågade (ja, vi vågade inte Hugo) låta honom somna själv så löste det sig med nattsömnen också. Men det tog oss 2,5 år att bli redo:-) Kram K

2011-01-07 @ 09:34:24
URL: http://kristinaosophia.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0