Förvirrande
Den här nyupptäckta lyhördheten är mycket förvirrande. Jag rycker till och är på språng upp till Irma innan jag inser att det är hos grannen det gråts. Då infinner sig först en känsla av lättnad, tätt följt av ångest för att man inte kan trösta stackarn som gråter. Det kan inte vara nyttigt att reagera såhär alltför många gånger.
Jag går och lägger mig så att jag vet om det är min unge som gråter eller inte (jo alltså. hon smygsover i vårt rum för att pappa är bortrest. mamma behöver sällskap.)
Kommentarer
Postat av: Livet runt 30...5
Det kan också ha varit oss du hört. Axel tjöt från månen och tillbaka i natt.
Postat av: Cattis
Postat av: Cattis
ASG kanske var så det var! Rejäl pipa han har lille Axel...:-)
Trackback
